Och så tar vi det här ett varv till.

Jag har inte skrivit på länge. Men nu måste jag. Igen. För nu tycker jag att det är dags. Igen. Dags för oss kvinnor att börja tycka om oss själva. På riktigt. Dags att älska våra kroppar. Att äta och njuta av mat. Utan ånger eller "jag skulle inte ha.." Att leva och ta vara på det livet vi har. Det livet som är så kort och går så fort.

Varför kan vi inte bara enas i att vi är okej. Och precis som de ord som florerar i sociala medier nu, så vill jag mena att vår känsla av otillfredställelse vad gäller den egna kroppen bygger på en industi som lever och göds av att vi ogillar oss själva. (Samma indistri som skulle dö ut om vi alla började älska våra kroppar) Och detta bara för att den inte alltid passar in i den mall som vi serveras, i den schablonkropp som reklamen visar upp och som skapar sådan ångest för så många.

Jag är volontär mentor i föreningen Frisk och fri och försöker stötta kvinnor med ätstörningar som varje dag kämpar för att bli fria från den hemska sjukdom de drabbats av. För jo, det är en sjukdom och det är något man drabbas av. Men det är inte en sjukdom som går att operera eller som kan medicineras (visst kan de symptom och följder som ätstörningarna medför medicineras men inte själva ätstörningen). Vi måste bota den på annat sätt. Och vi måste arbeta prevetivt för att undvika att våra barn drabbas. Och var ska då detta arbeta börja? Jo, hos var och en av oss. Vi måste älska oss själva. Och det ska vi inte göra först efter vi gått ned fem kilo eller fått fastare rumpa eller bytt jobb eller köpt hus. Det måste ske nu. Arbetet med kärleken till oss själva måste ta fart genast. För vår egen skull. För alla andra kvinnors skull. Och för våra barns skull. Hur ska vi kunna förmedla till barnen att de ska älska sig själva om vi inte kan visa hur man gör?

Och nej, jag är ingen mästare på detta. Inte alls. Jag är osäker. (Kanske framför allt i bikini) Och jag tittar inte på min kropp och känner "wow så fin jag är" varje dag, inte ens varje vecka. Men jag försöker. Och jag jobbar ständigt med min självkänsla. Med att själv förstå hur bra jag är och att mitt värde inte beror på hur min kropp ser ut. Jag förtjänar att ha roligt och bada med barnen på stranden, ligga och sola vid en pool, äta glass i sommarvärmen, grilla med mina vänner och vara ute och dansa tills natten blir dag, oavsett hur många kilon min kropp väger och hur många centimetrar min midja är. Jag förtjänar att leva det här fantastiska livet som jag har välsignats med utan att vara hungrig. Det är fan i mig min rättighet. Och din! (Och jag tror helt ärligt inte att särskilt många i livets slutskede tänker "oj vad jag ångrar att jag vägde 70 kilo istället för 65". Däremot kan tänka mig att det mer än en gång har ångrats att man inte njöt mer av livet när chansen fanns.)

Avslutningsvis vill jag säga Glad Sommar. För jag verkar ju inte vara någon hejare på att skriva regelbundet nu mer. Och jag lovar att jag ska vara den bästa förebilden jag kan i detta. I att aldrig mer ge vika för det snedvridna idelalen och de tokiga tänket kring oss själva som drabbat så många av oss. Förändringen börjar hos mig. Och hos dig. Och det påverkar våra barn. Det här är vårt ansvar. Ditt och mitt.


*Jag vet att män också drabbas av ätstörningar och att många män ogillar sig själva men idag fokuserar jag på kvinnan.
*Jag propagerar alltid för en hälsosam livsstil och jag älskar att träna. Men i en hälsosam livsstil får inte ordet banta plats. Där ingår mat som gör gott. Och träning som förbättrar kroppens förutsättningar. Och njutning. Och att ha roligt.

Long time

Kanske dags att ta tag i bloggandet igen. Jag gillar ju att skriva men det har verkligen prioriterats bort sista tiden.

Livet just nu flyter på fint. Vi njuter av att våren börjar visa upp sig här i norr. Solen och värmen har sällan varit så efterlängtad som i år. Kanske beror det på att vi nu bor i vårt hus och verkligen kan ta till vara på dagarna.

Sedan känner jag mig väldigt tillfreds i dagsläget. Så bra som jag mår just nu har jag nog aldrig mått i mitt vuxna liv. För första gången i mitt liv har jag gjort en till hundra procent sund satsning på mig själv. Jag har sedan drygt en månad tränat efter Olga Rönnbergs Personliga Träningsprogram. Det känns fantastiskt. Jag ser skillnad i kroppen och det är roligt. Men framför allt känner jag skillnad inuti. I hur jag känner mig. I hur jag mår.

Det största som har hänt sedan sist är i alla fall att jag har fått ännu en systerson. En liten Edvin har kommit till världen och stulit en bit av mosters hjärta.

Olle myser med nyaste lillkusinen

Vackra ettåringen

Detta är ljuvligt

Om julen

Så var vi snart i mitten av december. Julmys med härliga dofter och smaker. Julklappsjakter och presentinslagning. Baka. Rulla köttbullar. Vörtbröd. Stjärnor. Lucia. Denna månad har en speciell plats i mitt hjärta och varje år glädjs jag över hur vackert livet kan vara.

Men finns det också en melankoli över julen. Tanken på alla de som aldrig får uppleva den värme, kärlek och gemenskap som för mig och mina nära står i centrum vid juletid gör mig ledsen. Alla de barn som inte har någon vuxen som bryr sig. Som ordnar och engagerar sig. Som finns för dem. Det är sorgligt och jag får ont i hjärtat när jag tänker på det.

Sen gör jag allt som jag kan. Jag hjälper till på det sätt jag har möjlighet till. Och hoppas att det gör skillnad. För någon.

Alla barn har rätt till en fridfull jul. Alla. Överallt.

Julfint i vardagsrummet

Vinterpromenad. Äntligen har vi snö!

Nyvaken godbit!

Den i särklass godaste glöggen jag smakat

Vackeröga

Torsdag och snart helg igen

Torsdag och snart helg igen. Ikväll håller jag mitt pass och sedan är det full fart mot helgen. Känns alltid lite som att helgen börjar redan torsdagskväll. Då dukar vi upp lite extra gott kvällsfika och ser tv tillsammans jag och min man. Mycket mysigt.

Såhär fint startade vi dagen idag. Nu är jag inne på tekopp nummer två för morgonen och försöker ladda upp inför städ och tvätt som behöver göras idag. Har powerwalkat alla dagar i veckan hittills så jag hoppar över det idag och tar tag i mindre roliga måsten istället. Belöningen är förutom ett städat hem en jultidning och chai-latte. Jag längtar! :)

Fina dagar

Vi har fina dagar. Har precis avslutat ett härligt höstlov som visserligen innefattade sjuka barn. Men med maken hemma och rätt inställning har vi haft det så mysigt ändå. Nu kör vi vardag och rutiner igen. Storebror på förskolan, utflyktsväska som ska packas, maken arbetar, vardagsbestyr, fixa inför Svantes dop som blir en mycket liten och familjär tillställning men kärleksfull och fin, morgonpromenader och instruktörsjobb. Sedan har vi helg igen. En helg med lite kalas och fars dag. Inga större planer och det känns skönt för sedan kör vi full fart mot julen. Dop, julmarknad, skyltsöndag, årliga handla-julklappar-och-umgås-utan-barn-i-grannstaden-resan med min fina vän, advent, julbak, julbord, glöggmys och så vidare.

Röd stjärna i fönstret. Inte julpynt men lite julfeeling ändå.

Jag börjar julkänslan redan nu med tända ljus, pepparkakor, ljusslinga i busken utanför fönstret, röda stjärnan i fönstret. Längtar efter dofter och stämning. Jag är inte så noga med datum utan tänker att julen är så kort som den är ändå så vi kör julkänsla i november också.

Lördagslunch. Risgrynsgröt och köttbullsmacka med rödbetssallad.

Min ena Ernst. Love.

Trivs bra i lugg

Myser under morgonprommisen. Sov tre minuter efter bilden togs ;)

Ny frisyr och höstlov

Så fick jag mig en ny frisyr. Kortare, uppklippt och lugg. Lite höstfärg på det och känslan är fin. Idag har vi firat måndag med höstlov. Det sista besöket på BVC med vaccin för Olle. Det var en spänd och lite orolig pojke som höll min hand i väntrummet. När vi var klara avnjöts våfflor med sylt och grädde efter femåringens önskemål. Som morot inför denna dag har vi bokat en bowlingbana imorgon efter middagen. Vi tycker alla att det ska bli roligt. Efter bowlingen får jag besök av fina vänner.

Gobebis

Mammas pojke äter smörgås och dricker te till mellis :)

Nyfriserad

 

Friday I´m in love

Härliga fredag som avslutas med vackra vita snöflingor som seglar från himlen. Hoppas att vi vaknar till ett vitt vinterland imorgon och kan spendera några timmar ute på gården. Olle längtar så efter snö vinter. Blir en rolig överraskning imorgon.

Nu njuter vi en oplanerad helg.